den 14 juni 2017 (*1)
”Begäran om förhandsavgörande — Immateriell och industriell äganderätt — Direktiv 2001/29/EG — Harmonisering av vissa aspekter av upphovsrätt och närstående rättigheter — Artikel 3.1 — Överföring till allmänheten — Begrepp — Plattform för fildelning online — Delning av skyddade filer utan rättsinnehavarens samtycke”
I mål C‑610/15,
angående en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 267 FEUF, framställd av Hoge Raad der Nederlanden (Högsta domstolen, Nederländerna) genom beslut av den 13 november 2015, som inkom till domstolen den 18 november 2015, i målet
Stichting Brein
mot
Ziggo BV,
XS4ALL Internet BV,
meddelar
DOMSTOLEN (andra avdelningen)
sammansatt av avdelningsordföranden M. Ilešič (referent), samt domarna A. Prechal, A. Rosas, C. Toader och E. Jarašiūnas,
generaladvokat: M. Szpunar,
justitiesekreterare: förste handläggaren M. Ferreira,
efter det skriftliga förfarandet och förhandlingen den 27 oktober 2016,
med beaktande av de yttranden som avgetts av:
och efter att den 8 februari 2017 ha hört generaladvokatens förslag till avgörande,
följande
1Begäran om förhandsavgörande avser tolkningen dels av artiklarna 3.1 och 8.3 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/29/EG av den 22 maj 2001 om harmonisering av vissa aspekter av upphovsrätt och närstående rättigheter i informationssamhället ( EGT L 167, 2001, s. 10 ), dels av artikel 11 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/48/EG av den 29 april 2004 om säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter ( EUT L 157, 2004, s. 45 , och rättelse i EUT L 195, 2004, s. 16 ).
2Begäran har framställts i ett mål mellan Stichting Brein, en stiftelse som tillvaratar upphovsrättsinnehavares intressen, å ena sidan, och Ziggo BV och XS4ALL Internet BV (nedan kallat XS4ALL), internetleverantörer, å den andra, angående Stichting Breins begäran om att dessa internetleverantörer ska föreläggas att blockera domännamnen och IP-adresserna för plattformen för fildelning online ”The Pirate Bay” (nedan kallad fildelningsplattformen TPB).
3Skälen 9, 10, 23 och 27 i direktiv 2001/29 har följande lydelse:
”(9)
Utgångspunkten för en harmonisering av upphovsrätt och närstående rättigheter måste vara en hög skyddsnivå, eftersom dessa rättigheter har en avgörande betydelse för det intellektuella skapandet. Skyddet av dem bidrar till att bevara och utveckla kreativiteten och gagnar upphovsmän, utövande konstnärer, producenter, konsumenter, kultur, näringsliv och allmänhet. Immaterialrätt har därför erkänts som en integrerad del av äganderätten.
…
…
4I artikel 3.1 i nämnda direktiv, med rubriken ”Rätten till överföring av verk till allmänheten och rätten att göra andra alster tillgängliga för allmänheten”, föreskrivs följande:
”Medlemsstaterna skall ge upphovsmän en ensamrätt att tillåta eller förbjuda varje överföring till allmänheten av deras verk, på trådbunden eller trådlös väg, inbegripet att verken görs tillgängliga för allmänheten på ett sådant sätt att enskilda kan få tillgång till dessa verk från en plats och vid en tidpunkt som de själva väljer.”
5I artikel 8.3 i direktiv 2001/29, med rubriken ”Sanktioner och möjligheter att vidta rättsliga åtgärder”, anges följande:
”Medlemsstaterna skall se till att rättsinnehavare har möjlighet att begära ett föreläggande gentemot mellanhänder vars tjänster utnyttjas av en tredje part för att begå intrång i en upphovsrätt eller närstående rättighet.”
6Skäl 23 i direktiv 2004/48 har följande lydelse:
”Utan att det påverkar användning av andra tillgängliga åtgärder, förfaranden eller sanktioner bör rättighetshavarna ha möjlighet att begära ett föreläggande mot en mellanhand vars tjänster utnyttjas av tredje man för att göra intrång i rättighetshavarens industriella rättighet. Villkoren och bestämmelserna för förelägganden av detta slag bör medlemsstaterna själva bestämma om i sin nationella lagstiftning. När det gäller intrång i upphovsrätt och närstående rättigheter finns det redan en omfattande harmonisering genom direktiv 2001/29/EG. Artikel 8.3 i direktiv 2001/29/EG bör därför inte påverkas av detta direktiv.”
7I artikel 11 i direktiv 2004/48, med rubriken ”Förelägganden”, föreskrivs följande:
”Medlemsstaterna skall se till att de behöriga rättsliga myndigheterna, när de har fastställt att ett intrång har begåtts i en immateriell rättighet, får utfärda ett föreläggande mot intrångsgöraren med förbud att fortsätta intrånget. Om så föreskrivs i nationell lagstiftning skall föreläggandet, där så är lämpligt, förenas med vite för att säkerställa efterlevnaden. Medlemsstaterna skall även se till att rättighetshavare har möjlighet att begära ett föreläggande mot mellanhänder vars tjänster utnyttjas av tredje man för att göra intrång i en immateriell rättighet, utan att det påverkar tillämpningen av artikel 8.3 i direktiv 2001/29/EG.”
8Stichting Brein är en nederländsk stiftelse som tillvaratar upphovsrättsinnehavares intressen.
9Ziggo och XS4ALL är internetleverantörer. En stor del av deras abonnenter använder fildelningsplattformen TPB, som är ett index över BitTorrent-filer. BitTorrent är ett protokoll varigenom användarna (kallade ”par” eller ” peers ”) kan dela filer. Det väsentliga särdraget hos BitTorrent består i den omständigheten att de filer som delas är uppdelade i små delar, vilket således medför att det inte är nödvändigt att använda en central server för att lagra dessa filer, vilket underlättar belastningen på de enskilda servrarna under delningsförfarandet. För att kunna dela dessa filer måste användarna först ladda ned en särskild programvara, kallad ”BitTorrent-klient”, som inte fildelningsplattformen TPB tillhandahåller. Denna ”BitTorrent-klient” är en programvara som gör det möjligt att skapa torrentfiler.
10Användare (kallade ” seeders ”) som önskar göra filer som finns på deras datorer tillgängliga för andra användare (kallade ” leechers ”) måste skapa en torrentfil med hjälp av deras BitTorrent-klient. Torrentfilerna hänvisar till en central server (kallad ” tracker ”) som identifierar de användare som finns tillgängliga för att dela en viss torrentfil samt den underliggande mediafilen. Seeders laddar upp ( upload ) dessa torrentfiler på en plattform för fildelning online, såsom TPB, som därefter indexerar dessa filer så att användarna av plattformen för fildelning online kan finna dem och så att de verk som dessa torrentfiler avser kan laddas ned ( download ) till användarnas datorer i flera delar med hjälp av deras BitTorrent-klient.
11Ofta används ”magnetlänkar” i stället för torrentfiler. Dessa länkar identifierar innehållet i en torrentfil och hänvisar till denna med hjälp av ett digitalt avtryck.
12Det stora flertalet torrentfiler som erbjuds på fildelningsplattformen TPB avser upphovsrättsskyddade verk, utan att rättsinnehavarna har samtyckt till att administratörerna eller användarna av denna plattform genomför de aktuella fildelningarna.
13Inom ramen för det nationella målet har Stichting Brein i första hand yrkat att Ziggo och XS4ALL ska föreläggas att blockera domännamnen och IP-adresserna för fildelningsplattformen TPB, för att förhindra att de tjänster som dessa internetleverantörer tillhandahåller kan användas för att göra intrång i upphovsrätt och närstående rättigheter tillhörande de rättsinnehavare vars intressen Stichting Brein avser att tillvarata.
14Domstolen i första instans biföll Stichting Breins talan. Efter överklagande ogillades emellertid densamma.
15Hoge Raad der Nederlanden (Högsta domstolen, Nederländerna) har anfört att det i förevarande mål är utrett att skyddade verk, genom fildelningsplattformen TPB:s förmedling, görs tillgängliga för allmänheten utan rättsinnehavarnas samtycke. Det är även utrett att Ziggos och XS4ALL:s abonnenter, utan rättsinnehavarnas samtycke, med denna plattform som mellanhand, ges tillgång till skyddade verk och därmed gör intrång i rättsinnehavarnas upphovsrätt och närstående rättigheter.
16Hoge Raad der Nederlanden (Högsta domstolen, Nederländerna) har emellertid påpekat att EU-domstolens praxis inte gör det möjligt att med säkerhet besvara frågan huruvida fildelningsplattformen TPB även utför en överföring av verk till allmänheten, i den mening som avses i artikel 3.1 i direktiv 2001/29, i synnerhet genom att:
17Mot denna bakgrund beslutade Hoge Raad der Nederlanden (Högsta domstolen i Nederländerna) att vilandeförklara målet och ställa följande frågor till EU-domstolen:
”1.
Utför den som administrerar en webbplats en överföring till allmänheten, i den mening som avses i artikel 3.1 i direktiv 2001/29, om webbplatsen inte innehåller några skyddade verk, men det finns ett system … varigenom metadata om de skyddade verk som finns på användares datorer indexeras och kategoriseras för användarna så att de med hjälp av denna information kan finna skyddade verk och göra dem tillgängliga online samt ladda ned dem till sina datorer?
Är det tillåtet enligt artikel 8.3 i direktiv 2001/29 och artikel 11 i direktiv 2004/48 att utfärda ett föreläggande mot en mellanhand, i den mening som avses i dessa bestämmelser, såvitt denna mellanhand underlättar intrångsgörande handlingar från tredjeman på det sätt som avses i den första frågan?”
18Den hänskjutande domstolen har ställt den första frågan för att få klarhet i huruvida begreppet ”överföring till allmänheten”, i den mening som avses i artikel 3.1 i direktiv 2001/29, ska tolkas så, att det under sådana omständigheter som de som är aktuella i det nationella målet ska anses omfatta tillgängliggörande och administration på internet av en fildelningsplattform som, genom indexering av metadata avseende skyddade verk och tillhandahållande av en sökmotor, gör det möjligt för användarna av denna plattform att finna dessa verk och dela dem inom ett peer to peer-nätverk ( peer-to-peer ).
19Det framgår av artikel 3.1 i direktiv 2001/29 att medlemsstaterna ska ge upphovsmän ensamrätt att tillåta eller förbjuda varje överföring till allmänheten av deras verk, på trådbunden eller trådlös väg, inbegripet att verken görs tillgängliga för allmänheten på ett sådant sätt att enskilda kan få tillgång till dessa verk från en plats och vid en tidpunkt som de själva väljer.
20Upphovsmännen har således enligt denna bestämmelse en rätt av förebyggande natur som medför att de kan ingripa mot eventuella användare av deras verk som planerar att överföra nämnda verk till allmänheten, och därvid förbjuda sådan överföring (dom av den 26 april 2017, Stichting Brein, C‑527/15 , EU:C:2017:300 , punkt 25 och där angiven rättspraxis).
21Eftersom begreppet ”överföring till allmänheten” inte preciseras i artikel 3.1 i direktiv 2001/29, ska begreppets innebörd och omfattning bedömas med beaktande av de mål som eftersträvas med nämnda direktiv och det sammanhang som den tolkade bestämmelsen ingår i (dom av den 26 april 2017, Stichting Brein, C‑527/15 , EU:C:2017:300 , punkt 26 och där angiven rättspraxis).
22I detta avseende erinrar domstolen om att det framgår av skälen 9 och 10 i direktiv 2001/29 att direktivets huvudsakliga syfte är att införa en hög skyddsnivå till förmån för upphovsmän. En sådan skyddsnivå medför att upphovsmännen erhåller en skälig ersättning när deras verk används, särskilt vid överföring av deras verk till allmänheten. Begreppet ”överföring till allmänheten” ska följaktligen förstås i vid mening, vilket för övrigt anges uttryckligen i skäl 23 i nämnda direktiv (dom av den 26 april 2017, Stichting Brein, C‑527/15 , EU:C:2017:300 , punkt 27 och där angiven rättspraxis).
23Domstolen har även understrukit att begreppet ”överföring till allmänheten”, i den mening som avses i artikel 3.1 i direktiv 2001/29, kräver en individualiserad bedömning (dom av den 26 april 2017, Stichting Brein, C‑527/15 , EU:C:2017:300 , punkt 28 och där angiven rättspraxis).
24Det framgår av artikel 3.1 i direktiv 2001/29 att begreppet överföring till allmänheten innehåller två kumulativa förutsättningar, nämligen ”överföring” av ett verk och överföring av detta verk till ”allmänheten” (dom av den 26 april 2017, Stichting Brein, C‑527/15 , EU:C:2017:300 , punkt 29 och där angiven rättspraxis).
25Bedömningen av huruvida en användare gjort en ”överföring till allmänheten”, i den mening som avses i artikel 3.1 i direktiv 2001/29, ska ske med beaktande av flera kompletterande, ej självständiga och av varandra beroende kriterier. De ska därmed tillämpas både individuellt och med hänsyn till deras inbördes samspel, eftersom de i olika konkreta situationer kan uppvisa mycket olika grader av intensitet (dom av den 26 april 2017, Stichting Brein, C‑527/15 , EU:C:2017:300 , punkt 30 och där angiven rättspraxis).
26Bland dessa kriterier har domstolen för det första betonat användarens centrala roll och avsiktligheten i dennes agerande. Användaren genomför nämligen en överföring när vederbörande agerar med full kännedom om följderna av sitt handlande, för att ge sina kunder tillgång till ett skyddat verk och detta bland annat då kunderna utan ett sådant agerande inte skulle kunna få, eller endast med svårighet skulle kunna få tillgång till det spridda verket (se, för ett liknande resonemang, dom av den 26 april 2017, Stichting Brein, C‑527/15 , EU:C:2017:300 , punkt 31 och där angiven rättspraxis).
27Domstolen har vidare preciserat att begreppet ”allmänheten” avser ett obestämt antal potentiella mottagare och dessutom förutsätter ett ganska stort antal personer (dom av den 26 april 2017, Stichting Brein, C‑527/15 , EU:C:2017:300 , punkt 32 och där angiven rättspraxis).
28Det framgår även av domstolens fasta praxis att, för att kvalificeras som ”överföring till allmänheten”, ska ett skyddat verk ha överförts genom en särskild teknik som skiljer sig från den teknik som fram till dess har använts eller åtminstone till en ”ny publik”, det vill säga en publik som upphovsrättsinnehavarna inte redan beaktade när de lämnade sitt tillstånd till den ursprungliga överföringen av deras verk till allmänheten (dom av den 26 april 2017, Stichting Brein, C‑527/15 , EU:C:2017:300 , punkt 33 och där angiven rättspraxis).
29Slutligen har domstolen vid upprepade tillfällen framhållit att det inte saknar betydelse huruvida en överföring i den mening som avses i artikel 3.1 i direktiv 2001/29 har ett vinstsyfte (dom av den 26 april 2017, Stichting Brein, C‑527/15 , EU:C:2017:300 , punkt 34 och där angiven rättspraxis).
30Vad för det första gäller frågan huruvida tillhandahållande och administration av en plattform för fildelning online, såsom den i det nationella målet, är att anse som en ”överföring”, i den mening som avses i artikel 3.1 i direktiv 2001/29, framgår det av skäl 23 i direktiv 2001/29 att upphovsmannens rätt till överföring till allmänheten, vilken framgår av artikel 3.1, omfattar all sändning eller vidaresändning av ett verk till allmänheten som inte är närvarande på den plats varifrån överföringen sker, på trådbunden eller trådlös väg, inklusive radio- och televisionssändningar.
31Det framgår dessutom av artikel 3.1 i direktiv 2001/29 att det, för att det ska föreligga en ”överföring”, är tillräckligt att verket görs tillgängligt för en publik på ett sådant sätt att de personer som tillhör denna kan få tillgång till verket, på en plats och vid en tidpunkt som de själva väljer, oberoende av om dessa har utnyttjat denna möjlighet eller ej (se dom av den 26 april 2017, Stichting Brein, C‑527/15 , EU:C:2017:300 , punkt 36 och där angiven rättspraxis).
32Domstolen har i detta avseende redan slagit fast att tillhandahållandet på en webbplats av hyperlänkar till skyddade verk, som har gjorts fritt tillgängliga på en annan webbplats, ger användarna av den första webbplatsen direkt tillgång till nämnda verk (dom av den 13 februari 2014, Svensson m.fl., C‑466/12 , EU:C:2014:76 , punkt 18 , se även, för ett liknande resonemang, beslut av den 21 oktober 2014, BestWater International, C‑348/13 , EU:C:2014:2315 , punkt 15 , och dom av den 8 september 2016, GS Media, C‑160/15 , EU:C:2016:644 , punkt 43 ).
33Domstolen har också funnit att så även är fallet vid försäljning av multimediaspelare på vilka har förinstallerats tilläggsprogram som finns tillgängliga på internet och som innehåller hyperlänkar till för allmänheten fritt tillgängliga webbplatser där upphovsrättsligt skyddade verk gjorts tillgängliga för allmänheten utan rättsinnehavarnas samtycke därtill (se, för ett liknande resonemang, dom av den 26 april 2017, Stichting Brein, C‑527/15 , EU:C:2017:300 , punkterna 38 och 53 ).
34Det framgår således av denna rättspraxis att varje handling varigenom en användare, med full kännedom om omständigheterna, ger sina kunder tillgång till skyddade verk, i princip, kan utgöra en ”överföring”, i den mening som avses i artikel 3.1 i direktiv 2001/29.
35Såsom generaladvokaten har påpekat i punkt 45 i sitt förslag till avgörande kan det i förevarande fall konstateras, först och främst, att det är utrett att upphovsrättsskyddade verk, genom fildelningsplattformen TPB som mellanhand, görs tillgängliga för plattformens användare, så att de får tillgång till dessa verk på en plats och vid en tidpunkt som de själva väljer.
36Såsom den hänskjutande domstolen har påpekat har förvisso de verk som på detta sätt gjorts tillgängliga för avändarna av fildelningsplattformen TPB lagts ut online på denna plattform, inte av dess administratörer, utan av dess användare. Icke desto mindre agerar dessa administratörer, genom att tillhandahålla och administrera en plattform för fildelning online, såsom den som är aktuell i det nationella målet, med full kännedom om konsekvenserna av deras handlande, då de ger tillgång till skyddade verk genom att indexera och katalogisera torrentfiler på nämnda plattform, vilket gör det möjligt för plattformens användare att lokalisera dessa verk och dela dem inom ett peer to peer-nätverk ( peer-to-peer ). Såsom generaladvokaten har anfört i punkt 50 i sitt förslag till avgörande skulle nyssnämnda verk inte kunna delas av användarna, eller det skulle i vart fall vara mycket mer komplicerat att dela dem på internet, för det fall att administratörerna inte tillhandahöll och administrerade en sådan plattform.
37Det kan således konstateras att genom att tillhandahålla och administrera fildelningsplattformen TPB erbjuder plattformens administratörer sina användare tillgång till de berörda verken. De kan följaktligen anses spela en nödvändig roll vid tillgängliggörandet av de aktuella verken.
38Slutligen kan inte administratörerna av fildelningsplattformen TPB anses ”enbart tillhandahålla” fysiska förutsättningar för att möjliggöra eller genomföra en överföring i den mening som avses i skäl 27 i direktiv 2001/29. Det framgår nämligen av beslutet om hänskjutande att plattformen utför en indexering av torrentfiler, så att de verk dessa torrentfiler hänvisar till med lätthet kan lokaliseras och laddas ned av fildelningsplattformens användare. Det framgår dessutom av de yttranden som har inkommit till domstolen att fildelningsplattformen TPB, utöver en sökmotor, erbjuder en förteckning som delar in de tillgängliggjorda verken i olika kategorier – på grundval av deras typ, genre eller popularitet –, och det är plattformens administratörer som kontrollerar att ett verk placeras i en lämplig kategori. Dessa administratörer raderar dessutom föråldrade eller defekta torrentfiler och filtrerar på ett aktivt sätt visst innehåll.
39Mot bakgrund av ovanstående ska tillhandahållande och administration av en plattform för fildelning online, såsom den som är aktuell i det nationella målet, anses utgöra en överföring, i den mening som avses i artikel 3.1 i direktiv 2001/29.
40För det andra förutsätter dessutom uttrycket ”överföring till allmänheten” i den mening som avses i artikel 3.1 i direktiv 2001/29, att de skyddade verken faktiskt överförs till en allmänhet (dom av den 26 april 2017, Stichting Brein, C‑527/15 , EU:C:2017:300 , punkt 43 och där angiven rättspraxis).
41Härvid har domstolen preciserat, för det första, att begreppet ”allmänheten” är förenat med ett visst minimikrav, varför begreppet inte omfattar en alltför liten eller till och med obetydlig krets av berörda personer. Vidare ska de kumulativa effekter som följer av att skyddade verk tillgängliggörs för eventuella mottagare beaktas. Det gäller således inte bara att veta hur många personer som har tillgång till ett och samma verk vid samma tillfälle, utan även hur många av dem som i följd efter varandra har tillgång till verket (se, för ett liknande resonemang, dom av den 26 april 2017, Stichting Brein, C‑527/15 , EU:C:2017:300 , punkt 44 och där angiven rättspraxis).
42I förevarande fall framgår det av beslutet om hänskjutande att en stor andel av Ziggos och XS4ALL:s abonnenter har laddat ned mediafiler med fildelningsplattformen TPB som mellanhand. Det framgår även av de yttranden som inkommit till domstolen att denna plattform används av ett betydande antal personer, och på sin plattform för fildelning online räknar administratörerna för TPB med flera tiotals miljoner ”peers”. Härvid avser den överföring som är aktuell i det nationella målet åtminstone samtliga användare av nämnda plattform. Dessa användare kan närsomhelst och samtidigt få tillgång till de skydda verk som delas med denna plattform som mellanhand. Denna överföring riktar sig således till ett obestämt antal potentiella mottagare och förutsätter ett stort antal personer (se, för ett liknande resonemang, dom av den 26 april 2017, Stichting Brein, C‑527/15 , EU:C:2017:300 , punkt 45 och där angiven rättspraxis).
43Det framgår härav att de skyddade verken, genom en sådan överföring som den som är aktuell i det nationella målet, faktiskt har överförts till en ”allmänhet”, i den mening som avses i artikel 3.1 i direktiv 2001/29.
44Vad vidare gäller frågan huruvida dessa verk har överförts till en ”ny” publik, i den mening som avses i den rättspraxis som det hänvisas till i punkt 28 ovan, ska det påpekas att domstolen – i dom av den 13 februari 2014, Svensson m.fl. ( C‑466/12 , EU:C:2014:76 , punkterna 24 och 31 ) och beslut av den 21 oktober 2014, BestWater International ( C‑348/13 , EU:C:2014:2315 , punkt 14 ) – har slagit fast att en sådan ny publik är en publik som verkens upphovsmän inte beaktade när de lämnade sitt tillstånd till den ursprungliga överföringen.
45I förevarande fall framgår det av de yttranden som inkommit till domstolen dels att administratörerna för fildelningsplattformen TPB har informerats om att plattformen – vilken de administrerar och gör tillgänglig för användare – ger tillgång till verk som utgivits utan rättsinnehavarnas samtycke, dels att dessa administratörer, via bloggar och forum som finns tillgängliga på nämnda plattform, uttryckligen ger uttryck för deras avsikt att göra skyddade verk tillgängliga för användarna och uppmanar användarna att göra kopior av dessa verk. Det framgår under alla omständigheter av beslutet om hänskjutande att administratörerna av fildelningsplattformen TPB inte kan vara ovetande om att denna plattform ger tillgång till verk som utgivits utan rättsinnehavarnas samtycke, med beaktande av den omständigheten som uttryckligen framhållits av den hänskjutande domstolen, att en mycket stor andel av torrentfilerna som finns på fildelningsplattformen TPB hänvisar till verk som utgivits utan rättsinnehavarnas samtycke. Under dessa förhållanden kan det konstateras att det är fråga om en överföring till en ”ny publik” (se, för ett liknande resonemang, dom av den 26 april 2017, Stichting Brein, C‑527/15 , EU:C:2017:300 , punkt 50 ).
46Det kan inte heller ifrågasättas att tillgängliggörande och administration av en plattform för fildelning online, såsom den som är aktuell i det nationella målet, utförs i vinstsyfte, då det framgår av de yttranden som inkommit till domstolen att denna plattform genererar betydande reklamintäkter.
47Det kan således konstateras att tillgängliggörande och administration av en plattform för fildelning online, såsom den som är aktuell i det nationella målet, är att anse som ”överföring till allmänheten” i den mening som avses i artikel 3.1 i direktiv 2001/29.
48Med beaktande av samtliga ovanstående överväganden ska den första tolkningsfrågan besvaras enligt följande. Begreppet ”överföring till allmänheten”, i den mening som avses i artikel 3.1 i direktiv 2001/29, ska tolkas så, att det under sådana omständigheter som de som är aktuella i det nationella målet omfattar tillgängliggörande och administration på internet av en fildelningsplattform som, genom indexering av metadata avseende skyddade verk och tillhandahållande av en sökmotor, gör det möjligt för användarna av denna plattform att finna dessa verk och att dela dem i ett peer to peer-nätverk ( peer to peer ).
49Med beaktande av svaret på den första frågan saknas anledning att besvara den andra frågan.
50Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i det nationella målet utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den hänskjutande domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.
Mot denna bakgrund beslutar domstolen (andra avdelningen) följande:
Begreppet ”överföring till allmänheten”, i den mening som avses i artikel 3.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/29/EG av den 22 maj 2001 om harmonisering av vissa aspekter av upphovsrätt och närstående rättigheter i informationssamhället ska tolkas så, att det under sådana omständigheter som de som är aktuella i det nationella målet omfattar tillgängliggörande och administration på internet av en fildelningsplattform som, genom indexering av metadata avseende skyddade verk och tillhandahållande av en sökmotor, gör det möjligt för användarna av denna plattform att finna dessa verk och att dela dem i ett peer to peer-nätverk ( peer-to-peer ).
Underskrifter
(*1) Rättegångsspråk: nederländska.
Tekstas iš mūsų archyvo (Europos Sąjungos leidinių biuro „Cellar“ duomenys). Commission Decision 2011/833/EU — free reuse incl. commercial; attribution to EUR-Lex / Court of Justice of the European Union required; EUR-Lex is not the authentic record of the Court.